För Helena är det viktigt att känna att assistenten verkligen är närvarande, att personen tycker om henne och vill henne väl. Men det är en känsla som är svår att sätta ord på, säger hon.
Hon vill att personen ska vara ”behaglig att ha omkring sig”. Det räcker inte med att på ett instrumentellt sätt göra ”som man ska”. Hon beskriver en situation: ”Det kan vara när jag klär på mig, att personen inte gör sitt bästa eller inte förstår att det här är ett viktigt moment för mig och sen säger ’ja, men jag gjorde ju så som du sa’. Men ändå har jag känt mig otrygg. Man måste vara där med hjärtat också”.
När hon är med om sådant kan hon få en känsla av att ”äh, det blir nog bra”. Men den känslan signalerar det motsatta ”då blir det inte bra, när man känner så”, säger hon.