Johan tror att nyckeln till att assistenten trivs och upplever en god arbetsmiljö är att ha en dialog om arbetet. Bland annat pratar han mycket med sina assistenter om deras inbördes relation, om att vara assistent respektive assistansanvändare. Dessa samtal är inte planerade utan uppstår spontant.
Han anser att man, som i alla relationer, måste ge och ta. För honom är det viktigt med en ömsesidig flexibilitet, som gör att även han måste ha förståelse för att assistenten kan ha sämre dagar, och till exempel inte kräva honom/henne att allt på listan måste göras varje dag. ”Om mina assistenter mår bra, mår jag bra” resonerar han.
Han upplever det inte som att varken han eller assistenterna har problem med de båda rollerna ”vän” och ”professionell” utan tror assistenterna är ärliga med sina tankar och känslor när de pratar om deras relation. Han vill ha det högt i tak så att alla kan säga ifrån om något som inte känns bra; ”då säger man till direkt, så är problemet snabbt ur vägen”.
Undantaget är när assistenterna varit alltför dominanta (se tips Undviker alltför dominanta assistenter). I de få fall som det har blivit så har han kontaktat assistansanordnaren som arrangerat ett möte mellan honom, assistenten och assistansanordnaren.