Om Veronica K

Veronica behöver hjälp med allt det praktiska som hon gör i vardagen. Hon har 18 timmar assistans per dygn + 6 h jour. Assistans sedan 1994.

Frustration

Hantera tankar och känslor

Jag ska erkänna en annan sak, berättar Veronica. ”När jag blir irriterad på assistenter och det blir misstag och sådär, en grej som jag har som knep är att jag får göra vad jag vill med den här assistenten i mitt huvud”. Det innebär att i Veronicas tankar kan hon kasta ut assistenten genom fönstret när hon blir förbannad, bara för att bli av med frustrationen just då. Det är faktiskt ett tips, att våga ta i den känslan och tänka, okej nu tycker jag att du är en idiot.

Man måste ha rätt att vara irriterad men man kanske inte måste säga det, diskuterar Veronica. Och likadant för assistenten. Assistenten kanske tycker att gud vad hon tjatar om allt men den personen behöver inte säga det heller. Man får ha lite kompass där och känna efter, när ska jag säga något och när ska jag inte säga något? ”Det här är svårt, det är jättesvårt”. Veronica avslutar ”jag kan tycka att om det stjälper mer än vad det hjälper, då tycker jag att man ska vara tyst”.

Hitta rätt i anställningsintervjun

Hur väljer du ut den assistent du ska anställa?

”Jag använder min magkänsla”. 90 procent skulle Veronica säga handlar om magkänsla. Verkar personen seriös, förstår personen assistans? Hon brukar fråga, vad innebär assistans för dig?

”Det är en ganska bra fråga. En del svarar det som de tror man vill höra. Man märker när folk har jobbat som assistenter, då har de en helt annan insikt” berättar hon. Sedan brukar Veronica fråga hur de reagerar på stress, det är för att hon själv är en person som är snabb. Klarar man inte av hennes tempo som assistent då blir det ganska knepigt och svårt att hänga med. ”Vissa personer lägger ner när de blir stressade och jag kan inte ha en assistent som lägger ner när jag ska iväg”, förklarar Veronica.

Assistenten deltar inte i sociala sammanhang

TydlighetVeronica förklarar ”jag måste ju få en chans att känna att de är JAG som träffar andra, utan att assistenten är med, det är min enda möjlighet att göra så”. Det gäller ju även mot Veronicas make. För om de sitter och snackar vill hon inte att någon annan ska lägga sig i.

Veronica kan bli fascinerad över hur andra orkar släppa in assistenter så långt i sina liv. När det inte finns någon distans.  Om Veronica ska kunna ta en konflikt med en assistent så kan hon inte ha personen för nära. Veronica ser det hela som sitt jobb. Hon förklarar ”tappar jag eller assistenten det så blir det konstigt, det är jätteviktigt att ha tydliga gränser”.

Olika tempo

Olika tempoVad gör du om assistenten inte har samma tempo som du har?

Då pratar Veronica med personen, antingen på ett medarbetarsamtal eller när de är ute och går. Toaletten är också ett jättebra ställe att prata på, berättar Veronica. Det var någon konstig vana jag skaffade mig när jag flyttade hemifrån. Där kan jag prata hur mycket som helst med assistenterna. Jag tror det är för att man är själv. Det finns ingen TV eller något annat som stör, man bara sitter där, förklarar Veronica.

Instruera och lära ut

Instruera

Instruera

”När man gjort 1:an, tar man 2:an osv. Det är en lista jag har i huvudet”, förklarar Veronica. Det är samma sak när hon exempelvis ska ha på sig jackan, det instruerar hon steg för steg. I början är det väldigt mycket att instruera, samtidigt så tjänar Veronica på det i längden.

Sedan lär sig folk hur hon fungerar och då lär Veronica också folk hur de ska göra. ”Vilket brukar sitta ganska snabbt faktiskt” berättar hon. Just när det gäller toabesök och kläder så tar det nog 3-4 pass, sedan brukar det börja lossna lite. ”Man är ju olika, en del behöver längre tid på sig och det får man ta” avslutar hon.

Få assistenterna att trivas och stanna

Utbildning

Utbildning

”Det gäller att hela tiden kommunicera hur arbetet fungerar och hur assistenten trivs. Det gäller ofta de unga, att de vill vidare i livet, det ville jag i alla fall”, säger Veronica. En annan sak är att man ofta gör samma saker men man kan då ha olika utbildningar för assistenterna, det brukar vara uppskattat. Veronica har haft många assistenter som pluggat vid sidan av, det brukar hon uppmuntra folk till, det gör att assistenter stannar.

Veronica försöker även fixa med att assistenten får ledigt vid till exempel ett bröllop, är man förälder så kanske man inte vill jobba på jul. ”Jag försöker fixa små saker, det får jag tillbaka senare”, säger Veronica. ”Sedan finns det så klart en gräns, om en assistent vill ha ledigt någon gång varje månad så måste jag säga nej. Fast vet jag att assistenten har hoppat in väldigt mycket, så ser jag det på ett annat sätt. Folk måste förstå att de gör ett värdefullt jobb, att det finns möjlighet att utvecklas”.

Instruktioner och information

Hur avgör du mängden av information när du ska förklara?

”Det är jättesvårt, dels är det en känsla, och så märker man när saker börjar gå fel”, förklarar Veronica. Då vet hon att hon sagt för mycket. Om Veronica har gett någon tre instruktioner och två blir rätt, då backar hon ett steg. Här är ju folk olika. Det roliga är säger Veronica jag har haft assistenter med olika bokstavskombinationer som fungerat jättebra. ”Då fick jag bara ta bort alla småord, inte säga ”jag vill att du…” utan bara ”gör såhär” det funkade jättebra.

När förklarar du avsikten bakom dina tankar och när gör du det inte?

”Jag gör det när det är viktiga saker som jag tycker assistenten ska klara själv”, beskriver Veronica. Hon gör det inte om hon anser att det är någonting som bara är hennes åsikt. Ett exempel kan vara, ”jag vill att du ställer knivblocken där för annars vet jag inte var de är”. Det kan räcka, ”eller jag vill att kopparna ska stå i det skåpet, för det är så jag vill ha det”.

Det behöver inte vara så drastiskt, det kan vara små saker också. Sedan försöker Veronica i början att inte lägga in för mycket information, ofta är folk väldigt upptagna med att lära sig allt praktiskt. Man kan inte ta in hur mycket som helst. Veronica tydliggör ”för assistenten är det här nytt, det är det inte för mig”.

Hur får du allt på ditt sätt?

”Jag säger instruktioner väldigt ofta, och jag ber min assistent att inte lägga till, utan är det så att jag bränner en maträtt, ja då är det mitt problem”, berättar Veronica, hon skulle heller aldrig skylla på någon annan. ”Det är själva grejen med mitt sätt att se på det, att jag tar på mig ansvaret totalt”.

”Så länge det inte är så att jag har sagt någonting till en assistent och assistenten inte gör det den ska, då är det inte mitt ansvar, då är det en annan sak. Då gör man ju inte sina arbetsuppgifter” förklarar Veronica.

Veronica förklarar och instruerar väldigt mycket, även de som har jobbat hos Veronica länge, får hela tiden vänta tills att hon säger, att nu vill jag göra det här. ”Sedan är det självklart så att vissa saker blir ju vanor, som toalettbesök till exempel, det behöver jag inte förklara i detalj när man har jobbat i 5 år, det ska man ju inte behöva”, förklarar Veronica.

Men hon tycker man måste anpassa sin assistans efter en själv och det förändras ju hela tiden. Veronica tillägger ”och sedan måste jag ju milt medge att självklart blir det olika med olika assistenter”.

Samarbete i köket

Laga mat tillsammansVeronica tycker om att laga mat och oftast gör hon det tillsammans med assistenterna. ”Röra i grytor kan jag göra själv, däremot får de hacka grönsaker till exempel om det behövs.” Oftast så delar de på jobbet fast Veronica har initiativet.

Men det händer också att hon är ensam i köket och lagar maten själv medan assistenterna är standby. Veronica ropar om det i så fall är något hon behöver ha hjälp med, till exempel med tunga lyft.

Om någon assistent har ett receptförslag så säger hon att hon tacksamt tar emot det men ”det är inte så att jag ändrar mig bara för att assistenten säger ’nä, det här blir mycket godare’. Det är jag som styr vad som ska göras, och det är jag som planerar vad vi ska äta för mat.”

Mycket handlar om relation

RelationsbyggandeVeronica menar att man visserligen lär sig av sina misstag men att vissa saker ändå inte går att ta med sig från ena assistenten till den andra, att varje relation är unik, och att mycket handlar om att kunna anpassa sig till den nya relationen.

Veronica säger att ha personlig assistans är en ständigt pågående läroprocess. Att man lär sig av sina misstag och att man hela tiden utvecklas. Men Veronica har inte, som hon säger, ”haft lyckan och ha samma stab i flera år”, assistenter har slutat och nya har kommit. Och hon menar att det inte alltid är lätt att ta med sig erfarenheterna från ena relationen till nästa. ”Jag kan ha vissa rutiner och ett visst sätt att vara mot en person men med nästa assistent får man starta om på nytt. Då kanske det inte fungerar på samma sätt”.